Ny blogg
Baciller
På vägen hem från jobbet hämtade jag upp mitt gudbarn och hennes storebror, jag berättade för dom att jag fått virus i min dator varpå mitt gudbarn frågar hur bacillerna kommit in i datorn?
Nu är bacillerna utrotade.
Dagens träningspass inleddes med ett riktigt bra kettlebellspass och direkt när jag var klar med det drog jag ut på ett skönt distanspass runt Stora skuggan. Fick korta av lite på passet men totalt sett var det två riktigt bra pass.
Min kompis Kent ringde igår, han hade uppfattat min stress över anmälningsblanketterna mm till Spartathlon. Han gav mig goda råd och förklarade att det inte var den milimeterprecision i anmälan som jag trodde. Mitt problem är att om det står att man skall bifoga ett påskrivet läkarintyg i anmälan så bifogar jag ett påskrivet läkarintyg. Står det att man skall beskriva alla lopp man sprungit över 100 km de senaste tre åren samt bifoga resultatlistor, ja ni fattar.
Bifogar en bild från La transe gaule, bilden är tagen när vi springer igenom en liten by i Franska alperna. Han som jagar bakom är Eiolf aka Flamman.
Energitorsk
Helt förbaskat dunderslut klev jag innanför dörren hemma, det krävdes en Hammer recoverite + en stor lunch + dubbla koppar kaffe innan jag kände att livet började spira i kroppen igen.
Tog lite foton ute på Edsviken, jag hade i alla fall tur med vädret.
Igår kom det paket från Newline, shit det var som julafton igen. En stor låda full med Vår/sommar kollektionen. Hur mycket bra grejer som helst.
Vilken dag
Förmodligen börjar jag blogga på www.runnersworld.se imorgon.
Dubbla pass
Idag blev det dubbla pass för att fira att magsjukan är över. Först på schemat stod 10 km lugn distans med min gamle (han fyller 40 nästa år) vapendragare Tero, det blev ett kanonpass ute i snön. Innan jag drog hem från jobbet så gick jag ner i gymmet och körde ännu ett kettlebellspass, de börjar sitta nu.
Lite av dagen har jag ägnat åt att försöka få grepp på min anmälan till Spartathlon, inte helt lätt. Följande gäller:
* Skicka in följande så fort om möjligt; två passfoton, ett läkarintyg, ett intyg från min klubb, resultatlistor från alla lopp över 100 km jag sprungit sedan 2009.
* Förmodligen skall även startavgiften på 400 euro betalas snarast för att anmälan skall gälla.
* Som jag tolkar det tar man bara emot 350 st kompletta anmälningar sedan är det fullt, anmälan är öppen till 31:a maj, betalningen skall vara inne 10:e juni och man får veta om man en av de lyckliga den 15:e juli, SUCK!
Tur att jag är så sjukt sugen på att pressa mig över de där grekiska bergen.
Hur som, på torsdag är det långpass.
Äntligen
I lördags blev det ett 15 km långt pass i skogarna mellan sollentuna och Täby. Tack vara det väder som varit den senaste tiden så har alla småstigar ute i skogen frusit till så att det går att springa uppe på snön. Passet blev till ett typ av trailpasss fast det gick mestadels på snö.
Nu ser jag fram emot en vecka med lite hårdare träning som sedan följs av en vecka med riktigt hård träning och sedan är jag inne i hårdkörningen inför TEC.
Mina fötter har levt lite rövare efter ATY och även om jag inte lider direkt så tycker jag mer om när fötterna håller sig så sstabila som dom brukar vara för mig, jag har väldigt stryktåliga fötter. Anledningen är delvis att jag har blivit bra på att ta hand om dom före, under och efter tävling.
Efter ATY har jag använt en ny produkt ssom funkat extremt bra. Produkten heter Intens-sport och är en mousse som snabbt absorberas av huden. Jag köpte den hos www.runnersgear.se
Snart tillbaka
Nya utmaningar.
När jag kom hem från jobbet idag så ringde Jojje från Runners world och undrade om jag ville börja blogga på www.runnersworld.se . Självklart ville jag det. Känns superkul och väldigt inspirerande på samma gång. Planen är att bloggen skall vara "up and running" i mitten på nästa vecka, jag lovar att meddela i god tid innan.
Det känns
Har till 95% bestämt mig för vilka tävlingar jag skall köra 2011, nu skall jag bara kolla av på ett par ställen till innan jag skriver det i sten. Idag fick jag dock ett positivt besked från världens bästa support att han förmodligen kan hänga med på 3 av 4 tävlingar.
Planen är:
* TEC
*Ett 48 timmars
*Ett 24 timmars
*Spartathlon
Jag har loppen klara för mig men vilka det blir kommer på www.andreasfalk.se om ett litet tag.
Angående Spartathlon så är det ju bara att skicka in anmälan och sedan får vi se hur det blir med den saken men jag vill.
Jag har länge sagt att jag vill vänta med Spartathlon tills det att jag verkligen känner mig hungrig på det loppet. Jag är övertygad om att man måste var riktigt hungrig för att ta sig imål. Med hungrig menar jag att man måste vilja väldigt mycket. Hungern till Sparatathlon har växt fram genom åren men förra året kände jag att nu är det dags, hoppas loppet vill ha mig....
Tunga klockor
Den här träningsveckan är en lätt vecka med styrkefokus. Dagens träning bestod av ett kettlebellspass följt av 4 km snabbdistans.
Kettlebellspasset var det första jag kört på egen hand och jag hade dagens pass lite som ett "hittaformernaförhurjagskallgörapass" men det blev faktiskt ett riktigt bra pass. Kommer nog inte att göra så mycket förändringar i det passet på ett tag, jag håller mig till enkla basicövningar nu i början. Det som är så grymt bra är att man aktiverar i stort sett hela kroppen i flertalet av övningarna.
Snabbdistanspasset på löpband var ett skönt kvitto på att gårdagens slit och släppass var en engångsföreteelse, passet var en riktig höjdare och kroppen kändes riktigt bra.
Jag har bråkat fram och tillbaka med mig själv en period nu när det gäller vilka tävlingar jag skall köra 2011 och dom senaste två dagarna har jag sladdat till det rejält, innan den här veckan är slut så skall kalendern sitta, så är det bara. Jag vill ha planen klar för mig lång tid i förväg och anledningen till att jag bråkar nu är att jag blev så övertygad under ATY vad det är jag skall hålla på med så att jag vill byta ut ett par lopp som jag planerat in mot lopp där jag verkligen känner att jag hör hemma så att säga.
Igår fick jag en present av min vän och mentala coach Susanne Pettersson, läs den!
Call me mr level eight.
Jag var givetvis tvungen att testa, sagt och gjort. Igår kväll fick min fina fru agera testledare. Jag fick dra på rejält med pannben och var genomsvettig efteråt, men som rubriken säger, call me mr level eight. Gott att veta att man har coremusklerna där dom skall vara.
Här är en bild från mitten av testet:
Dagens träning blev en trög historia. 20 km stod det på schemat och i 10 km var allt frid och fröjd sedan började låren skrika att dom inte var återhämtade från ATY. Grisade en stund innan jag styrde kosan hemmåt. Passet slutade på 17 km och dom 17 var bra så det känns åndå ok. Nu har jag en relativt lätt träningsvecka framför mig där fokus ligger på att komma in i schemat och att börja träna strukturerat.
Imorgon blir det kettlebells.
Rensning.
Jag passade också på att rensa lite i min träningsgarderob. Det behövs ibland även om det är lite jobbigt att göra sig av med fullt dugliga kläder.
Varje dag så dyker det upp nya saker i min hjärna från ATY, både saker jag är grymt nöjd med men även händelser där jag funderar på hur jag resonerade vid just det tillfället. Jag är väldigt försiktig med att vara efterklok, jag vet att jag är fokuserad på banan och att jag (tillsammans med supporten) tar bra beslut utifrån givna förutsättningar men givetvis vill jag lära mig av det jag gjorde och utvecklas till nästa tävling.
Igår blev det 45 minuter lätt distanslöpning blandat med lite snöpuls och idag var det vilodag. Imorgon sparkar jag igång med det strukturerade schemat inför TEC, är faktiskt riktigt taggad redan nu.
Dagens bild blir en bild på Lillgrabben från den tiden då han fortfarande var liten, den tiden är förbi....
Premiär
Idag gav jag mig ut på första löppasset sedan ATY. Det kändes mycket bättre än väntat. I normala fall brukar jag känna mig som ett kassaskåp när jag ger mig ut på det första passet efter en längre tävling. Jag tror att min extravila gjorde mig gott så benen kändes nästan som vanligt.
Imorgon stegrar jag lite så då får vi se vad benen säger.
Jag får rätt mycket frågor om hur jag gör med löpningen nu på vintern. Kallt och massor med snö, då går det väl inte att springa ute, eller?
Jag väljer i stort sett aldrig bort löpningen utomhus mot inomhusträning, det enda som kan få mig att kliva in är om det är så kallt att jag riskerar min luftrör. Annars är min metod att om det är kallt så sänker jag ansträngningsnivån på passet för att spara på luftrören. Jag har en rejäl arsenal med riktigt varma jackor från Newline som gör att jag kan springa med varm överkropp oavsett hur kallt det är. Jag springer hellre med tights + tunna överdragsbyxor än med långkalsonger. Jag har också införskaffat ett antal flaskor som håller min vätska varm oavsett temperatur så att jag hela tiden kan fylla på med varm energi. Gaiters och skor med dubbar gör att jag kan springa avslappnat och naturligt oavsett underlag. Jag brukar också springa med solglasögon för att skydda mina ögon och då främst mot kall vind.
Men det viktigaste är min mentala inställning som säger att om jag vill nå mina mål så finns det inga genvägar och mina konkurenter kommer inte att vila eller gå inomhus bara för att det är kallt i Sverige. Att träna under tuffa förhållanden kommer att göra mig starkare och bättre förberedd. Under ATY var jag utan tvekan den löpare som tog kylan bäst under den andra natten, det är ingen slump.
Filmen The runner var en riktig höjdare, en lite annorlunda film som också fokuserade på prioriteringar och vad som är viktigt för att lyckas. En film i min smak.
Nu är det dags.
Nu blir det lugn träning fram till måndag och sedan kör jag igång med schemat jag lagt fram till TEC.
Häromdagen beskrev jag min träningsplan och då beskrev jag att jag kommer att köra ett "varannan vecka" schema, där en vecka är styrke och fart betonad och den andra är mängdbetonad. Styrketräningen kommer jag att genomföra dels med kettlebells som jag blev helt såld på när jag gick en kort introutbildning för ett tag sedan. Jag tror verkligen att kettelbellsträningen ligger helt i linje med hur jag ser på styrketräning. Självklart kommer jag också att fortsätta med prehabpass med chefen på onsdagar. Med dessa två typer av pass kommer jag garanterat att få ut det jag vill av styrketräningen. Jag lägger alltid fokus på stabilitet och funktionalitet. Det är viktigt för mig att alla pass genomförs med ett tydligt mål och med fokus oavsett vilket pass det är, tiden med träningspass som bara "rivs av" är förbi sedan länge.
Bilden nedan visar min ena fot 30 minuter efter målgång på ATY, kolla hur solljuset liksom lyser genom tån. Det var en hel del vätska under den nageln vill jag lova.
Nu skall jag titta på en film jag fick låna av Sebastian, den har jag längtat efter att få se. Recension kommer imorgon.
10 000 km
Nu börjar äntligen förkylningen att ge med sig och jag tror faktiskt att det snart är dags för ett första joggpass.
Jag tror att jag hittat det 24 timmarslopp som jag vill köra i sommar, skall bara kolla lite till och sedan lägger jag ut hela min tävlingskalender på www.andreasfalk.se . Jag har fått så otroligt mycket positiv respons på den rapportering som vi försökte få till under ATY. Nu var det ju så att internet vägrade funka så vi fick skicka sms till min underbara fru som i sin tur la upp det på bloggen. Tanken i fortsättningen är ju att min support skall kunna antingen twittra eller göra korta inlägg på bloggen och då kan man få med lite bilder också. Jag tror på detta och hoppas att det kan göra sporten lite mer publikvänlig.
Nästa vecka skall jag fixa till min telefon så att jag är garanterad att det funkar i fortsättningen och under TEC är tanken att kunna ha en bra rapportering från mitt supportteam.
Denna veckan har varit en bra vecka för mitt företag, igår träffade jag en kund, idag träffade jag två, imorgon träffar jag en igen och på fredag ytterliggare en. Känns som vanligt jättekul och inspirerande varje gång jag sitter med en kund, jag lär mig alltid någonting och det bästa jag vet är när jag ser att jag kan hjälpa en person att komma närmare sina mål.
Läs gärna mer om min företagsidë.
Planen har tagit form.
Träningen förra året gick som bekant väldigt bra och jag lyfte mig flera nivåer, de framgångsfaktorer som jag sett är bl.a:
* Variationen mellan passen var större än tidigare.
* Jag körde för första gången strukturerad och målinriktad fartträning.
* Hård styrketräning planerades in regelbundet, istället för som tidigare då det mer var ett komplement.
* Dom långa långpassen på 4-6 mil genomfördes i stort sett varje vecka.
* Distanspassen genomfördes i distansfart och långpassen i långpassfart.
Allt detta tar jag naturligtvis med mig in i träningsåret 2011 men kommer att öka mängden något. Jag kommer att köra rätt hårt fram till TEC för att bygga en bra grund inför resten av året. I stort sett kan man säga att jag kommer att köra två tunga veckor följt av en lättare vecka och sedan två tunga osv...
Under en av dom tunga så är fart och styrka prioriterat och under den andra är mängden i fokus, samma med dom lätta veckorna.
Nu vill jag bara bli frisk så att jag kan ta tag i träningen på allvar.
Nu är hemsidan för Across the years uppdaterad med bilder, resultatlista mm.
2011
TEC såklart.
Ca 15 veckor kvar till start och träningsplanen har börjat ta form, mer om det när den är klar, vilket kommer att bli innan veckan är slut.
Tävlingsplaneringen var egentligen klar men under ATY så kom jag fram till att jag vill köra ett 24 timmars under 2011, mestadels för att jag känner mig redo att ta mig an den disciplinen igen och göra ett nytt pers.
Planen just nu är att köra TEC plus ett 100 mileslopp till sedan ett 24 timmars. Har också bestämt mig för att skicka in en anmälan till Spartathlon, detta kungslopp av alla lopp. Går allt bra så blir det nog ett lite längre lopp under hösten också men det får vi se då.
Jag har sedan flera år tillbaka bestämt mig för att 2011 blir mitt sista "pröva på år" från och med 2012 blir det fullt fokus på de typlopp där jag känner att jag har störst potential att nå mina mål. Across the years gav en tydlig indikation som visar åt vilket håll det lutar.
2011 here i come!
Across the years, sista inlägget.
Utrustning:
Sedan lång tid tillbaka har jag sett värdet i att ha den bästa tänkbara utrustningen, allt för att göra tiden både på och av banan så effektiv som möjligt.
Nu var det ju så att jag var av med min packning i ca 12 timmar och då gällde det att spela med det jag hade.
Skor: hade två par New Balance som jag varvade mellan, tycker att det är skönt för fötterna att få "fräscha" skor med jämna mellanrum.
Strumpor: varvade med kompressionsstrumpor och Newline´s 2 layer sock, när jag hade låga strumpor körde jag med underbenskompression.
Gaiters: Köpte ett par nya Inov 8 inför loppet och dom var klockrena, speciellt under det första blöta dygnet.
Jackor: Hade med mig ett flertal Newlinejackor i olika tjocklek med olika förmåga att stå emot regn, upplevde att jag alltid hade komfort tack vare Newlines suveräna förmåga att tillverka kläder som både andas och står emot både regn, kyla och vind.
vantar: hade vantar på mig större delen av loppet och varvade mellan tunna newlinevantar och deras tjockaste cykelhandskar, dom var grymma på nätterna.
Liggunderlag: Jag visste att antalet sängplatser var begränsade så jag tog med mig världens bästa liggunderlag Expeed dowmat, 9 cm luft och dun.
Energi:
Jag vet vad som funkar för mig och hade därför med mig en arsenal av energi som skulle räcka hela loppet.
Sportdryck: Körde med Hammer Perpeteum från början till slut, varvade med små mängder vatten.
Electrolyter: Hammer Endorlytes + Anti fatigue caps löste uppgiften väl, hade en del kramp men detta kom bara när jag vilade och det kopplar jag inte samman med elctrolytbrist.
Fast föda: hade med mig 5 st påsar med frystorkad mat som jag käkade antingen när det inte fanns fast föda att tillgå från organisationen eller då den inta passade mig.
Flaskor: Hade en stor plus en liten handjagare, den stora hade jag Perpetuem i och i den lilla var det vatten, skönt att slippa hålla flaskan utan det var bara att spänna fast den på handen det varv jag tog med den runt.
För att summera så kan jag bara säga att dom förberdelser jag gjorde innan visade sig vara väl tilltagna och med framförallt med hjälp av Newline´s kläder så tog jag mig igenom alla de vädertyper och scenarion som utspelade sig under loppet.
Nu har jag sprungit längre än någon annan svensk på 72 timmar.
Across the years, framgångsfaktorer.
Framgångsfaktorer:
Tänkte radda upp ett antal faktorer som jag sett som framgångsfaktorer under och innan loppet.
* Flera tydliga målsättningar beroende på hur loppet skulle utvecklas.
* Ett beprövat energiintag med tydliga instruktioner till supporten.
* Ett fokus på att så länge som möjligt ha en bra känsla i kropp och knopp.
* När jag fick problem jobbade jag och min support aktivt för att "komma tillbaka"
* Jag sov lite men när jag sov var det sömn med bra kvalitet.
* Träningen under hösten har gått väldigt bra och den ökning av mängd som jag genomförde gav verkligen resultat.
* Det stöd jag fick från vänner, anhöriga och andra under loppet, det gav verkligen effekt. Tack skall ni ha.
* Jag hade den absolut bästa supporten man kan tänka sig.
* Men utan stödet från min underbara familj skulle detta aldrig ha varit möjligt, det har blivit många träningspass på konstiga tider på konstiga ställen under hösten men tack vare förståelsen från min underbara fru så planerade vi tillsammans på bästa tänkbara sätt under rådande förutsättningar.
I Love you baby!
Across the years, summeringen.
Summeringen:
Min plan när jag startade loppet var att springa mer än 400 km och om jag hade tre riktigt bra dagar skulle det till och med kunna bli upp mot 450. Det svenska rekordet på strax under 280 km såg jag som ett bra delmål längs vägen.
Som jag redan sagt så inleddes ju tävlingen med ett regnväder som inte var att leka med, det i samband med att jag inte hade min packning de första 12 timmarna gjorde att jag snabbt insåg att de 18-19 mil jag räknat med efter första dygnet skulle utebli. Viktigast var dock att jag hade en bra känsla. Den bra känslan var något som jag jobbade aktivt med under hela loppet och det var en framgångsfaktor.
Energimässigt mådde jag väldigt bra under hela loppet bortsett från en kort stund under det första dygnet, bort med all gel, gå i en timme och en näve ingerfära sedan var dom problemen ur världen. Som vanligt var min bas Perpeteum, Endorlytes och Antfatigue caps. Käkade riktig mat var fjärde timme ungefär.
Sprang tre varv gick ett varv, körde så i tre-fyra timmar innan jag tog 15-20 minuter rast. Sömnen blev väl ca 3,5 timmar utspritt på 3 tillfällen, bra kvalitet på sömnen varje gång.
Under alla dom förutsättningar som rådde så är jag otroligt nöjd med min insats. 384 km är väldigt nära 400 och jag vet att jag gjorde vad jag kunde. Min andraplacering är mycket bättre än jag kunde drömma om innan start så den är jag vansinigt nöjd med.
Jag har aldrig sprungit i så många timmar och känt mig så stark, jag behövde väldigt sällan slita utan kunde hålla en bra fart i både löpning och gång.
Jag måste skriva några rader om min support. Roland, denna support av guds nåde! Han sov inte en minut under loppet och jag tror inte han missade mer än 10-15 varvningar. Han var bättre än man kan förvänta sig och han gjorde att jag ville springa bättre. Han hade också förmågan att ta listiga beslut åt mig samtidigt som han hela tiden lyssnade på mina behov. TACK ROLAND!!!!
Bilden är på Ed, mig, tävlingsledaren och John (Überlöpare från USA) direkt efter avslutningscermonin som för övrigt var den bästa jag varit på.
Imorgon tänkte jag skriva om några framgångsfaktorer.
Across the years, del 3.
Efter 28 mil:
Omedelbart efter det att jag passerat 28 mil (det svenska rekordet) så tar jag en kort rast där jag sätter mig ner och hittar fokus igen. Hade ju jobbat i två dygn mot 28 mil så nu gällde det att skifta fokus. Lyckades med det och började nu jaga förstaplatsen på allvar.
Kände hela tiden att jag hade fokus på mig själv samtidigt som jag hela tiden närmade mig Ed som var i ledningen. När det var ca 10-12 timmar kvar av loppet, hade jag gått ikapp och förbi. När jag inser att jag leder med 2km så slappnar jag av en smula och tar ett par varv tillsammansmed Ed där vi talar om allt mellan himmel och jord, allt för att få varven att gå lite lättare. När vi närmar oss tolvslaget (amerikanska nyåret) så kommer canadensaren flygandes bakifrån. Han var 9km bakom mig när detta inträffar. Han plockar ett par varv på mig och Ed innan vi kommer fram till att göra ett gemensamt försök att knäcka honom. Canadensaren kommer då med förslaget att vi alla tre skalldelapå segern, jag svarar genom att omedlbart gå upp i täten och dra hårt, riktigt hårt. Jag, Ed och canadensaren försöker nu på alla sätt det går att spränga varandra, farten bara ökar och ingen vill ge sig. Tror att dom sista varven gick i 4 minutersfart och detta efter ca 32 mils löpning. Smart? Nä. Coolt? Ja.
Canadensaren visar sig faktiskt vara den starkaste denna dagen och jag bestämer mig för att backa ner och försöka hitta kraft till en eventuell fartökning om han skulle krokna senare.
Timmarna rullar på och rätt som det är så kliver jag och Ed in under banderollen för sista gången på en delad andraplats.
När jag tagit steget över linjen så kommer tårarna och sedan kommer Roland fram och jag kan hänga på honom en stund innan det är dags för ännu mer tårar. 
Sedan är jag bara lycklig.
Imorgon summerar jag tävlingen och alla upplevelser!
Across the years, del 2.
Vaknade med en harmonisk känsla i kroppen och trots att bagaget ännu inte kommit så hade jag en bra känsla i kroppen. Käkade lagom stor frukost som i huvudsak bestod av amerikanska våfflor. Åkte ut till tävlingsområdet och hälsade på lite folk jag känner och rätt som det var, var klockan 0900 och starten gick.
Jag hade bestämt mig för att första dygnet skulle präglas av en känsla av styrka, att när jag passerade 24 timmar skulle jag känna mig oberörd. Timmarna rullade på och allt kändes bra, hade 10 mil efter 12 timmar.
Kommer inte ihåg när det började att regna men det tog inte många timmar och sedan var det regn, regn, regn.
Bilden visar leran som var på morgonen men det var ingenting mot hur det var på natten, man verkligen sladdade runt i lervällingen och var plaskblöt om fötterna. Farten gick givetvis ner och från min sida skedde det med kontroll och aktiva beslut. Jag såg till att försöka använda vädret till min fördel. Ett dygn passerades och jag hade då kommit 157 km, ganska mycket mindre än vad jag planerat. Andra dygnet inleddes med en kyla som kändes hela vägen in i märgen. Under natten hade Roland kört till flygplatsen och fixat tillbaka bagaget. Hade i stort sett bra väder hela andra dagen och milen flöt på bra. Hade inga svackor och kunde köra mitt race hela tiden. Springa tre varv och sedan gå ett. Kroppen mådde väldigt bra. När jag var lite trött passade jag på att spela in en kort film för att dels hålla mig vaken och dels för att visa delar av banan.
När den andra morgonen kom så var det ännu än gång svinkallt men jag trummade på bra och klockan 09:35:49 passerade jag 280 km och det tidigare svenska rekordet.
Nu gällde det att ladda om och inte tappa fokus.
Imorgon kommer upplösningen!
Across the years, del 1.
Dagens inlägg blir om resan dit och förberedelserna innan loppet.
Resan dit:
Startade i Saivo på söndagen.Bil 3 timmar till Kiruna, flyg 1:45till Stockholm och sedan 30 min taxi hem till en tom lägenhet. Eftersom planet från Kiruna var rejält försenat sålandade jag inte in i lägenheten förrän kl 0100, fixade lite med packningen. Upp efter 4 timmars sömn, taxiut till Arlanda, träffa Roland (support utav guds nåde),checka in. Flygresna till Denver gick utan skavanker men väl där så skulle vi checka ut vårat bagage för att sedan checka in det igen, inget bagage kom och vimissade planet till Phoenix, ett par hundögon senare så var vi i alla fall ombokade till ett senare plan (trots att det var fullt). Kom fram till Phoenix och fick direkt ställa oss i kön till disken där alla som inte fått sitt bagageskall ställa sig, vi var inte självaom jag säger så.
Utan bagage men med en förhoppning om att det skulle komma tisdag kväll så begav vi oss till hotellet.
Förberedelser:
Nu är det tisdag och vi har bestämt oss för att börja med en rektur tilltävlingsområdet, kolla bilväg, matställen, banan mm. Kom ut till Nardini manor
och fick röra oss fritt på området, när vi lämnade platsen kändes allt väldigt bra.
Bilden nedan är på Roland och vårat monster till suportbil påplats ute vid tävlingsområdet.
Nu satte vi fart mot den löparbutik jag googlat fram kvällen innan.
Jag reste med en uppsättning tävlingskläder i handbagaget och båda mina par med löparskor. Handlade upp oss på det absolut nödvändigaste om det nu skulle bli så att packninge ej kom tilbaka.
Åkte ut ännu en gång till tävlingsomådet, denna gång för registrering och rek av supportplats, åkte därifrån med en goodiebag + en riktigt bra supportplats. Ägnade kvällen åt att försöka få tag i bagaget och att sova.
Imorgon blir det beskrivning av den första delen av loppet.
Meddelande från den svenske rekordhållaren
Klockan 02:22 önskade han alla ett gott nytt år och berättade att han kände sig stark. Precis nu är Andreas uppe i delad ledning på 348 km med knappt 9 timmar kvar att springa. Tiden bara flyger fram när man har roligt, eller hur!
