Across the years, del 2.
Tävlingen fram till 28 mil:
Vaknade med en harmonisk känsla i kroppen och trots att bagaget ännu inte kommit så hade jag en bra känsla i kroppen. Käkade lagom stor frukost som i huvudsak bestod av amerikanska våfflor. Åkte ut till tävlingsområdet och hälsade på lite folk jag känner och rätt som det var, var klockan 0900 och starten gick.
Jag hade bestämt mig för att första dygnet skulle präglas av en känsla av styrka, att när jag passerade 24 timmar skulle jag känna mig oberörd. Timmarna rullade på och allt kändes bra, hade 10 mil efter 12 timmar.
Kommer inte ihåg när det började att regna men det tog inte många timmar och sedan var det regn, regn, regn.
Bilden visar leran som var på morgonen men det var ingenting mot hur det var på natten, man verkligen sladdade runt i lervällingen och var plaskblöt om fötterna. Farten gick givetvis ner och från min sida skedde det med kontroll och aktiva beslut. Jag såg till att försöka använda vädret till min fördel. Ett dygn passerades och jag hade då kommit 157 km, ganska mycket mindre än vad jag planerat. Andra dygnet inleddes med en kyla som kändes hela vägen in i märgen. Under natten hade Roland kört till flygplatsen och fixat tillbaka bagaget. Hade i stort sett bra väder hela andra dagen och milen flöt på bra. Hade inga svackor och kunde köra mitt race hela tiden. Springa tre varv och sedan gå ett. Kroppen mådde väldigt bra. När jag var lite trött passade jag på att spela in en kort film för att dels hålla mig vaken och dels för att visa delar av banan.
När den andra morgonen kom så var det ännu än gång svinkallt men jag trummade på bra och klockan 09:35:49 passerade jag 280 km och det tidigare svenska rekordet.
Nu gällde det att ladda om och inte tappa fokus.
Imorgon kommer upplösningen!
Vaknade med en harmonisk känsla i kroppen och trots att bagaget ännu inte kommit så hade jag en bra känsla i kroppen. Käkade lagom stor frukost som i huvudsak bestod av amerikanska våfflor. Åkte ut till tävlingsområdet och hälsade på lite folk jag känner och rätt som det var, var klockan 0900 och starten gick.
Jag hade bestämt mig för att första dygnet skulle präglas av en känsla av styrka, att när jag passerade 24 timmar skulle jag känna mig oberörd. Timmarna rullade på och allt kändes bra, hade 10 mil efter 12 timmar.
Kommer inte ihåg när det började att regna men det tog inte många timmar och sedan var det regn, regn, regn.
Bilden visar leran som var på morgonen men det var ingenting mot hur det var på natten, man verkligen sladdade runt i lervällingen och var plaskblöt om fötterna. Farten gick givetvis ner och från min sida skedde det med kontroll och aktiva beslut. Jag såg till att försöka använda vädret till min fördel. Ett dygn passerades och jag hade då kommit 157 km, ganska mycket mindre än vad jag planerat. Andra dygnet inleddes med en kyla som kändes hela vägen in i märgen. Under natten hade Roland kört till flygplatsen och fixat tillbaka bagaget. Hade i stort sett bra väder hela andra dagen och milen flöt på bra. Hade inga svackor och kunde köra mitt race hela tiden. Springa tre varv och sedan gå ett. Kroppen mådde väldigt bra. När jag var lite trött passade jag på att spela in en kort film för att dels hålla mig vaken och dels för att visa delar av banan.
När den andra morgonen kom så var det ännu än gång svinkallt men jag trummade på bra och klockan 09:35:49 passerade jag 280 km och det tidigare svenska rekordet.
Nu gällde det att ladda om och inte tappa fokus.
Imorgon kommer upplösningen!
Kommentarer
Trackback
